Därför behövs BRAVO!

Det är ett internationellt erkänt problem att konstämnena sparas bort, såväl i skolorna som vid lärarutbildningarna. Sedan övergången till grundskolan på 1970-talet har konstämnenas betydelse minskat också i vårt land, vilket medfört att de speciellt på grundskolans högre klasser ofta undervisas av obehöriga lärare, eftersom timmarna inte räcker till för att inrätta tjänster. Konstämnen noteras inte vid antagningen till klasslärarutbildningarna och många klasslärare har svaga baskunskaper, även när de fortsätter ut i arbetslivet.  

I artikeln Taidekasvatus - peruskoulun sokea piste (Juntunen–Anttila, 2020) konstaterar författarna att gapet mellan de förordningar som styr undervisningen och det praktiska genomförandet blir allt större och djupare. Den avsedda läroplanen och den genomförda läroplanen motsvarar inte varandra. 

 

Läget i finlandssvenska skolor

Det finns inte många utvärderingar som belyser dagsläget inom konstundervisningen i våra finlandssvenska skolor. Den färskaste studien gäller musik. Musikundervisningen förverkligas på ojämlika villkor i årskurserna 1–6 i finlandssvenska skolor (Björk m.fl., 2019),  visade att de finlandssvenska klasslärarna, likt de finskspråkiga, känner sig otillräckliga att undervisa musik. Undervisningen förverkligas inte på det sätt som de nationella läroplansgrunderna förutsätter. 

Av avgörande betydelse var inte så mycket lärarnas utbildning, som deras personliga intresse för musik och hur aktivt de tagit del av kurser och fortbildningar utanför skolan. Skolornas resurser, musiktraditioner och ämnets status innanför skolväggarna spelade också en stor roll. 

År 2011 genomförde Utbildningsstyrelsen en undersökning av inlärningsresultaten i konst- och färdighetsämnen vid utgången av årskurs 9. "Perusopetuksen musiikin, kuvataiteen ja käsityön oppimistulosten arviointi 9. vuosiluokalla" visade att en stor del av lärandemålen inte uppnåddes. En stor del av eleverna hade inte ens förvärvat nöjaktiga kunskaper. De elever som hade haft behöriga lärare uppvisade klart bättre resultat än medeltalet. Och de svenskspråkiga eleverna klarade sig överlag sämre än de finskspråkiga.

Konstämnenas situation har alltså sakta men säkert försvagats. När också tillvalsämnenas andel på de högre årskurserna minskat och man dessutom erbjuder tillval i snart alla ämnen, så väljer allt färre elever att studera konstämnen efter årskurs 7. De väljer ämnen som de – eller deras föräldrar – tror att behövs för fortsatta studier och yrkesval. Resultatet blir allt mer teoretisk undervisning, tyngre skolvardag och flera trötta, omotiverade elever. (Juntunen & Anttila,2019,  Kartiovaara, 2009). 

 

BRAVO! svarar på ett behov

När SFV drog upp riktlinjerna för de närmaste årens kulturarbete valde man därför att satsa på skolan. För att verkligen svara på ett behov och träffa rätt, frågade man lärare på olika stadier vilka behov de hade gällande konstämnen och kultur. Lärarna önskade sig allt från fortbildningar och färdiga undervisningspaket till dramapedagogik och kulturupplevelser, både i och utanför skolan. 

Ett annat önskemålen var att det skulle finnas mera samverkan med den konstundervisning som finns utanför skolan. Det är också ett av målen med nätverket Bravo!. Men den grundläggande konstundervisningen kan inte ersätta skolornas konstundervisning. Barns och ungas möjligheter att ta del av en konsthobby utanför skoltid beror långt på familjens socioekonomiska ställning. Det är ofta välutbildade föräldrar som själva gått i konst- eller musikskola, som ger den hobbyn och arvet vidare till sina barn.

Grundskolan är den enda platsen där vi når och kan ge alla barn konstundervisning på lika grunder. Därför behövs BRAVO!